Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Så blir ett barnbibliotek om barn själva får bestämma

Nyhet: 2018-05-23

När den nya barnavdelningen på Malmö stadsbibliotek skulle utformas var barnen delaktiga i processen. Forskare från Centrum för konsumtionsvetenskap följde arbetet och har utvecklat en modell för delaktighet.

Den nya barnavdelningen på Malmö stadsbibliotek heter, på förslag av barnen, Kanini. För att komma in på avdelningen finns en ingång för alla, men det finns också en särskild ingång, en tunnel som markerar att det här är barnens plats, deras eget bibliotek. Huvudytan består av en ”bokskog” – pelare med böcker och kojor där barnen kan sitta i egna små kojor. Den mjuka mattan på golvet gör det lätt att krypa omkring och att sitta överallt. Till informationsdisken – som är liten, rund och klädd med färggranna plattor som liknar löv – finns en liten trappa så att barnen kan klättra upp och komma i samma höjd som bibliotekarien. När avdelningen hade sin VIP-invigning för barnen i september 2016 utbrast en pojke som sprang in på avdelning för första gången: ”Jag känner igen allt detta! Det är vi som har gjort det!” 

Förståelse för delaktighet

Det här beskrivs i boken Att utforma ett barnbibliotek tillsammans med barn, av Barbro Johansson, docent i etnologi och forskare vid Centrum för konsumtionsvetenskap, och Frances Hultgren, forskare på Högskolan i Borås. De följde arbetet med att utforma barnbiblioteket och processen för att skapa delaktighet. Syftet var att få en bättre förståelse för delaktighet och att utveckla begreppet.

– Ytterst handlar det om barns plats i samhället och hur vi ser på barn, hur deras perspektiv respekteras och hur deras erfarenheter tas till vara. Det rör stora frågor om demokrati och vad en medborgare är. Det finns en uppfattning i samhället om att barn ska socialiseras och utbildas för att sedan, när de blivit äldre, kunna delta i samhället på allvar. Men man kan också se det som att barn är fullvärdiga medborgare vars perspektiv vi bör respektera. Vi kunde ju också se i det här projektet att det här biblioteket inte hade sett ut som det gör om inte barn hade fått vara med, säger Barbro Johansson.

Personalen på biblioteket använde många olika metoder för att få in barns perspektiv i arbetet. De anordnade workshoppar med skolklasser, utförde observationer där de antecknade vad barnen gjorde i olika situationer och de utförde olika experiment. Till exempel fäste de en mobilkamera i knähöjd på en av bibliotekarierna för att spela in och få inblick i vad barnen upplevde på sin nivå.

– De upptäckte att deras miljö bestod av en hel del stolsben, säger Barbro Johansson.

De undersökte också vad som hände om bibliotekarierna satte på sig fluffiga djurtofflor i stället för skor och bälten där de kunde hänga mjukisdjur och andra objekt.

– Objekten blev något att inleda ett samtal kring. Även blyga barn kunde på så vis våga sig fram. De såg också att barnen definierade bibliotekarierna utifrån de här tingen. Någon kunde komma fram och säga: ”Det var du som hade på dig grodan”. Barnen kunde interagera med objekten, säger Barbro Johansson.

Det spelade också stor roll hur bibliotekarierna rörde sig bland barnen. Att gå fram till en bibliotekarie vid en stor disk kräver till exempel att barnet har en färdigformulerad fråga. Fler inledde samtal med bibliotekarier som rörde sig bland barnen.

Genom att följa hur bibliotekarierna arbetade med att skapa delaktighet har forskarna formulerat en modell för delaktighet som består av tre nivåer. Ett slags förutsättningar som är viktiga att ha på plats om ett delaktighetsprojekt ska bli framgångsrikt. Den första nivån kallar de den ontologiska nivån. Den handlar om vikten av att ha klart för sig vilken barndomssyn som är utgångspunkt i arbetet.

– Beroende på vilken barndomssyn man har, kommer olika saker att hända. Till exempel kan man se barn som små vildar som ska disciplineras, eller som oskrivna blad som ska fyllas med goda texter. Eller så kan man se dem som kloka personer som har något att komma med. Det sistnämnda perspektivet gynnar delaktighetsarbete bäst, säger Barbro Johansson.

Den andra nivån är vad forskarna kallar den ideologiska nivån. Den syftar på de texter, teorier, dokument och den litteratur som arbetet vilar på. Ett framgångsrikt delaktighetsarbete kräver att de som genomför arbetet står på samma ideologiska grund menar forskarna.

– Det var viktigt att personalen pratade ihop sig, att de hade bokcirklar och diskuterade sig fram till en gemensam utgångspunkt för vad de höll på mer. De formulerade också ett manifest för att beskriva vad delaktighet betydde för dem, säger Barbro Johansson.

Den tredje nivån är genomförandenivån som forskarna delar upp i inkludering, inspiration, involvering och utmaning. Inkludering avser att platsen ska vara tillgänglig för alla och anpassad för olika behov. Till exempel att information om biblioteket ska finnas på olika språk och att det ska vara lätt att ta sig dit med kollektivtrafik. Inspiration handlar om att platsen ska inspirera till att vilja komma tillbaka. Involvering syftar på om platsen upplevs som färdig eller om det finns möjlighet att påverka miljön på olika sätt. Utmaning avser tanken att det ska finnas mer att upptäcka och att det ska finnas möjlighet för barnen att utmana och omdefiniera rummet.

Childism och feminism

Synen på barn och barndom som präglar boken är tanken om barn som kompetenta och fullvärdiga medborgare vars perspektiv ska respekteras. Ett samlingsbegrepp för det här inom forskning är childism – ett begrepp som kan liknas vid feminism.

– Feminismen har bidragit till en förståelse för att samhället som helhet blir ett annat om kvinnors perspektiv inkluderas. Det handlar inte bara om att kvinnor ska komma in i sammanhang som traditionellt varit dominerade av män, utan om att perspektiven överhuvudtaget ska förändras. Samma tanke finns i begreppet childism. Exempelvis att staden, arbetslivet och det politiska livet i grunden skulle se annorlunda ut om barns perspektiv inkluderades, säger Barbro Johansson.

Vad hoppas ni att kunskapen från det här projektet kan leda till?

– Förhoppningsvis kan den användas som inspiration och instruktion till andra som vill arbeta med barn och delaktighet, och att de här tankarna sprider sig till andra kulturfält. Jag brinner ju för att sätta fokus på barnens plats i samhället och ifrågasätta mycket som tas för givet och som sätter barnen i en underordnad position. Jag vill också belysa att delaktighet handlar om mycket mer än bara om vem som bestämmer och fattar besluten. Vissa saker har barn inte tillräcklig kunskap om och då måste vuxna ta hand om det. Delaktighet handlar snarare om att räkna in barn i olika processer, ta hänsyn till deras perspektiv och att se dem som de är, säger Barbro Johansson.

Läs mer om projektet: Följeforskning på Lilla slottet

Läs mer om Barbro Johansson


 

AV:

Sidansvarig: Henric Karlsson |Sidan uppdaterades: 2011-06-21
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?